madmoisella

Hejsan! Den här dagen har satt många tankar i mitt huvud. Undrar om jag kan förmå mig själv att ens kunna sova. Så här är det. Jag har blivit erbjuden ett 30% tjänst som koordinator på Kristianstad högskola, vilket innebär att jag ska vara delaktig i det projektet som jag redan nu håller på med fast på en helt annan nivå. Är givetvis väldigt hedrad att de ens har tänkt på mig, vilket jag också hunnit tänka mycket på. Tror det kan handlar om min ålder samt mina tidigare erfarenheter som barnflicka gällande valet av just mig men det kan också vara något helt annat. De kanske ser mig som ett lämpligt offer hehe, vad vet jag? Problemet är bara. Har jag tid med detta? Oavsett vad, så måste skolan gå före allt annat och med tanke på det stora avståndet så tar ju bara pendlingen en väldigt stor del av min redan så måttliga fritid. Dessutom har jag redan anmält mig till en 3 månader lång utlandspraktik vilket betyder att jag ska läsa global hälsa samtidigt som sskprogrammet. Tar jag mig an detta också kan det innebära att jag tar mig vatten över huvudet. Går jag in i ett projekt vill jag också kunna fullfölja det till hundra procent och inte prestera medelmåttigt om ni förstår vad jag menar. Då är nästa fråga. Ska jag strunta i utlandspraktiken för detta eller kommer jag klara av det också! Hmm. Ja, jag har minst sagt en del och tänka på och förmodligen kommer jag få lättare att bestämma mig efter i morgon då jag ska ha ett möta ang detta. Jag får återkomma med mer om detta efter morgondagen då förhoppningsvis många frågeteckan har suddats ut.

Nu ska jag bänka mig framför Tvn. Kom nämligen hem från skolan för en halvtimme sedan! och klockan är över 21:00. Har haft grupphandledning med Näktergalen. Trodde det skulle vara trist och utdraget men tvärtom så visade det sig vara riktigt lärarikt och intressant. Jag fick prata med andra mentorer och om hur de har det med sina mentorsbarn. Fick dessutom lite tips på vad jag och Ida kan hitta på för att skapa en lite närmre relation.
En del av syftet med projektet är ju trots allt att vara en bra förebild.

I morgon ska jag i varje fall träffa Ida och vi ska faktiskt inte göra något speciellt alls. Vi ska bara va. Då kanske vi får tillfälle och prata om sånt som inte annars kommer upp som när vi är på Bio eller på Andys lekland. Ska bli kul!

På återseende